”Jag brukade tänka på Paris när jag stod i teckningssalen. Platser och kvarter jag tyckte om rullades fram som skärvor i ett kalejdoskop.”

> Finns på Adlibris, Apple, Dito, Bokon.

Novellsamlingen ”Kalejdoskop » speglar möten mellan människor av olika ursprung i miljonstaden Paris. Berättaren utvecklas genom dem hon träffar – Tolken, Kambodjanen, Piloten, Marockanen, Matematikern, med flera – och lyckas efterhand smälta in i olika kretsar för att göra intressanta iakttagelser och erfarenheter. Hon upplever ensamhet, tvåsamhet och trianglar, vänskap och attraktion. Stämningarna är mättade och vändningarna ofta oväntade och man får i de tjugo novellerna en skymt av Paris samtliga arrondissement.

Boken är en hyllning till staden i stil med episodfilmen ”Paris, je t’aime” och Ernest Hemingways ”A mouveable feast” (En fest för livet), som nytrycktes i stora upplagor efter terrordåden i Paris i november 2015.

INNEHÅLL

[expand title= »I. Australiensaren« ] »Jag tänkte på hur okonstlad australiensaren varit. Inte alls som fransmännen med sina slitna komplimanger. Jag försökte komma ihåg hur han såg ut. Välväxt och mån om sitt utseende. Prydlig kostym, fast han hade något slängigt över sig som jag gillade. »[/expand].

[expand title= »II. Systrarna« ] »Systrarna påminde mig om mina egna tre systrar. Olika till sinnet, fysiskt lika. Liksom vi var de än stolta över varandra, än avundsamma. De kunde vara själviska och utmanövrerande, fast oftast rådde precis som mellan oss solidaritet och samhörighet. Systerskap, det starkaste och svåraste av släktskap »[/expand].

[expand title= »III. Matematikern« ] »Lång och smal, intensiva blå ögon. Jag gissade att han var frånskild, tämligen nyskild, kanske med halvstora barn. Ingen för mig. Fast han gjorde mig nyfiken. Jörgen, som han hette, var docent i tillämpad matematik. »[/expand].

[expand title= »IV. Indiskan« ]
« – Var hon indiska, sa du?
– Pappan är indier. Mamman vet jag inte. Hon låter fransk i telefon.
– Det där med horoskop låter indiskt. Indiska äktenskapsförmedlingar passar ihop personer efter deras horoskop. Skapar par med hjälp av stjärnor och planeter. »[/expand].

[expand title= »V. Amerikanskan« ] »En kall, klar dag kom en amerikanska in i bokhandeln. Hon hade en laxrosa kashmirkappa och gymnastikskor i skinn. Innanför dörren tog hon av de stora solglasögonen som skyddade hennes ljusa ögon. Håret var uppsatt i en enkel hästsvans, men pärlörhängena var äkta och vigselringen såg påkostad ut. »[/expand].

[expand title= »VI. Författaren« ] »Författarkvällen är lyckad. Det är fullsatt och debatten med publiken blir intressant. Jag tycker om att ohämmat titta på Rasmus som glömmer att jag finns bland åhörarna. Han låter klok. »[/expand].

[expand title= »VII. Diplomaterna« ] »Sedan kom jordbruksrådet, fyrabarnspappan Stefan, som blev glatt överraskad över att se mig hemma hos Unesco-ambassadören. Han kommenterade min klänning.
– Du fyller ut den perfekt… Eller jag menar den passar dig bra. Du klär verkligen i den, trasslade han in sig. »[/expand].

[expand title= »VIII. Asiaterna« ] »Yvonne var först med att hitta en asiatisk kille. En laotier. Han arbetade som säkerhetsvakt på USAs ambassad i Paris och knullade henne under en stor amerikansk flagga. »[/expand].

[expand title= »IX. Polismannen« ] »– Jag är kriminalare. Och jag erkänner, det var omdömeslöst att visa min Sig Sauer här. Du tog mig på bar gärning i min självförhävelse, fast ibland känns det potensförhöjande att ta fram den. Vissa imponeras ju faktiskt. »[/expand].

[expand title= »X. Konstnären« ] »Erik placerade de tolv ostronen i deras snäckhalvor på en plåt som han satte in i den minsta ugn jag sett. Det fanns två kokplattor också och en liten zinkho där han lagt ner resten av skalen. Intill stod tvättade penslar på tork i glasburkar. »[/expand].

[expand title= »XI. Togolesen« ] »Det var ägaren där som hon låg med för tillfället. Han var en storväxt togoles. Två meter nattsvart skönhet med starka armar och mjuka händer, sade hon. »[/expand].

[expand title= »XII. Kurskamraterna« ] »Jag hade inte sett Anna på ett par dagar. Ibland slarvade hon med att komma till föreläsningarna och följde bara de praktiska kurserna på eftermiddagarna. Kanske oroade jag mig i onödan. Om hon tvingades göra en omtenta muntligen hjälpte det att hon var snygg. I nödfall hade Laura dessutom ett visst inflytande i skolan. »[/expand].

[expand title= »XIII. Gynekologerna« ] »För att få kontroll stirrade jag på läkarens ansikte medan han lyste med sin lilla kamera och arbetade i mitt inre.
– Det rör sig i själva verket om ett mycket litet område. Din gynekolog är nog lite extra rädd om dig, duade han mig plötsligt och såg mig i ögonen mellan mina åtskilda lår. Jag hade nog låtit det vara ett halvår till. Förändringarna hade kunnat gå tillbaka av sig själv. »[/expand].

[expand title= »XIV. Artisterna« ] »En svartklädd skallig saxofonist blir synlig först när han kommer in i eldens cirkel och hans ansikte och händer belyses. Saxofonen blänker i skenet. Hans uppenbarelse har föregåtts av saxslingor som sakta närmade sig i mörkret medan scenen färdigställdes. »[/expand].

[expand title= »XV. Piloten« ] »Claude var pilot och provflög jaktplan för den franska staten. Och tillade att han var nästan två meter lång, hade rakat huvud, gråsprängt skägg och blå ögon. »[/expand].

[expand title= »XVI. Pianisten« ] »Lägenhetens vardagsrum domineras av ett gammalt svart piano med förgyllda kandelabrar. Pianot berättigar min närvaro. Jag är svag för musiker, fast det sitter billiga ljus i stakarna, inte vaxljus. »[/expand].

[expand title= »XVII. Ryssen« ] »Lång och reslig i en mörk rock med pälskrage, cendréfärgat hår, blek hud och blå ögon som såg rakt igenom en, sade Michèle. Han liknade männen i Tarkovskijs filmer. »[/expand].

[expand title= »XVIII. Tolken« ] »Min tolkkollega slickade mina armar och min mage, drog av mig underbyxorna och böjde min rygg bakåt så att jag låg som en båge över sängkanten. »[/expand].

[expand title= »XIX. Kambodjanen« ] »När vi klädde av oss lade jag märke till att hans hud verkade helt fri från hårväxt trots att han har tjockt blåsvart hår på huvudet. Tagel, tänker jag. Jag såg hans jadesmycke hänga runt halsen, men vände bort blicken när han tog av sig kalsongerna. »[/expand].

[expand title= »XX. Marockanen« ] »Katjas Mohammed var en av de mildaste män jag träffat. Som många förstfödda söner bar han profetens namn. Fast Katja kallade honom Momo. »[/expand].

header image: Paris : La Seine – panorama by CpaKmoi